Så skapar vi jobb!

Den största frågan nu och inför valet nästa år är hur vi kan skapa fler arbetstillfällen. Varför är det så viktigt? Jo av flera orsaker. För det första är det en förutsättning för att vi ska ha resurser att fördela till en god välfärd såsom vård och skola. Det är även av stor vikt att alla känner sig behövda och inte hamnar i utanförskap. Det politiska alternativ som har störst trovärdighet när det gäller jobben kommer att vinna väljarnas förtroende.
Miljöpartiet vill gärna framstå som småföretagarnas bästa vänner. Även Socialdemokraterna tycks ha insett att företagarna inte bör betraktas som profithungrande klassfiender.
Nu gäller det för Alliansen att vrida vapnet ur händerna på oppositionen och vinna förtroende hos såväl företagare som hos de arbetssökande.
Nu lanserar jag ett förslag som jag är övertygad om att skulle skapa jobb i främst landets många småföretag:
Inför ett grundavdrag vid beräknandet av arbetsgivaravgifter som motsvarar lönen till en anställd.
Det skulle innebära att den egenföretagare som idag sliter ensam allt för många timmar skulle kunna ta steget att anställa en person utan att det kostade mer än lönen till den anställde. Det som avskräcker många att anställa är just de höga lönebikostnaderna. Även småföretag som redan har anställda skulle då kunna bereda plats för ytterligare en utan att det kostade mer än lönen. Grundavdraget på låt säga 20 000 SEK/månad skulle vara lätt att administrera och snabbt ge utdelning i form av fler jobb. Varför åker så många över till Danmark för att få anställning? Jo, i Danmark existerar inte systemet med arbetsgivaravgifter. Ett litet steg att närma oss Danmark skulle vara att införa detta grundavdrag.
Det parti som driver detta kommer att vara vinnare såväl hos landets alla småföretag som hos dem som kommer att få anställning på grund av denna lättnad i beskattning av arbete.
Jag driver idén. Om det inte är på gång innan valet 2010, och jag blir invald i riksdagen så kommer min första motion att handla om just detta!
Magnus

There is something rotten i the State of Sweden eller om att ta Ansvar

Ett av mina ledord, ideologiska utgångspunkter är: Ansvar.
Jag menar att vi är sällsynt dåliga i Sverige på att ta ansvar för vad vi gör. Det finns en tendens att det alltid är någon annans fel, eller att det var en olyckshändelse som omöjligtvis någon kunde rå för. Det är förödande för tilltron till samhället om vi ska nöja oss med detta. Låt mig ta några exempel från verkliga livet i Sverige idag:
1. En tre månaders bebis dör på Astrid Lindgrens barnsjukhus sommaren 2008. Barnet hade en koncentration av ett narkosmedel som var 1000 ggr. högre än normalt. Socialstyrelsen utreder och konstaterar:" Vi kan inte se att något brustit i omvårdnaden av den lilla flickan".
2. En 24-årig man avlider i Göteborg våren 2008 efter de skador som 13 poliser åsamkat honom när han greps. Förundersökningen om tjänstefel las ner.
3. En 10-årig flicka i Vetlanda lever i flera år under miserabla förhållanden med sin psykiskt sjuka pappa som utsätter henne för sexuella övergrepp. Socialchefen sitter trots detta kvar på sin post.
Ja, jag hade kunnat ta fler exempel, dessa ovan nämnda har väckt stor uppmärksamhet och kan antas utgöra toppen på ett isberg.
Vad beror då detta på. Jag tänker att det har med den svenska kollektivistiska traditionen att göra. Ingen ska vara förmer än någon annan, chefen tar inte ansvar. Detta leder till att ingen annan i organisationen heller tar ansvar. Det sprider sig en kultur av att "Det var inte mitt fel". För att citera titeln på etikforskaren Ann Heberleins bok som kom ut häromåret.
Vi måste komma till rätta med detta för att vårt förtroende för myndigheter, institutioner och för varandra inte ska urholkas.
Det är det som gör oss till människor med värdighet, att vi har förmågan att ta ansvar för våra handlingar. Vi ska kunna skörda frukterna av våra ansträngningar, men vi måste också vara beredda att stå till svars för felaktigheter. Det vi gör har betydelse!
Magnus

Verklighet

Sverigedemokraterna tycks vilja kidnappa begreppet "Verklighetens folk" som Göran Hägglund fört fram för en tid sedan. Frågan är vilken verklighet SD lever i. Vi befinner oss i Sverige som länge varit ett land dit människor kommit från olika delar av världen för att söka sig en framtid. Det fanns också en period då väldigt många på grund av umbäranden och förtryck sökte sig härifrån i stora skaror. Kristdemokraterna ser inte migration som ett hot utan som en möjlighet. En möjlighet att förbättra tillvaron för såväl den enskilde som landet i sin helhet. Kristdemokraternas verklighetens folk består inte bara av etniska svenskar utan även av Ahmed från Irak, Samira från Libanon,Yussef från Eritrea o.s.v. Människor som alla jobbar med att efter bästa förmåga anpassa sig till sitt nya hemland trots konstiga regler och ovanliga företeelser. Kristdemokraterna inkluderar dessa, SD exkluderar.
Det är stor skillnad mellan Hägglunds verklighetsuppfattning och Åkessons.
Magnus

Nyckelord!

Har funderat på vilka ord och begrepp som jag vill bli förknippad med. Jag har hittat fem nyckelord som jag hoppas att jag kan leva upp till. Jag vill ha dom som ledord i mitt engagemang och i mitt politiska arbete. Se det gärna som min ideologiska grund. Jag kommer att utveckla innebörden närmare framöver och kanske lägga till ytterligare något.
Valfrihet
I så många sammanhang som möjligt vill jag ge individen möjlighet att välja olika alternativ. Vi är olika och tilltalas av olika saker. Det kan gälla allt ifrån typ av barnomsorg till form av äldreboende.
Trygghet
Alla har rätt att känna trygghet i vårt samhälle. Ingen ska behöva utsättas för övergrepp, kränkande behandling eller orättvisor på grund av kön, etnisk härkomst, ålder etc.
Ansvar
Eftersom vi har en fri vilja så är vi också ansvariga för våra handlingar och måste få uppleva att våra val faktiskt gör skillnad. Goda ansträngningar ska uppmuntras och belönas och när felaktigheter begås måste man också kunna ställas till ansvar.
Tillit
Medborgares förtroende för varandra, för myndigheter och beslutsfattare, är grundläggande i en demokrati. Vacklar det så riskeras på sikt hela samhällssystemet. Därför är det viktigt att värna om och motverka alla tendenser till maktmissbruk och korruption.
Samarbete
Jag vill medverka till att föra in en ny ton i politiken där vi i högre grad tar till vara goda idéer oavsett varifrån de har sitt ursprung. Det finns en för stor tendens att avfärda förslag och bygga murar i stället för att samarbeta för att finna goda lösningar för allas bästa.
Magnus

Jag kandiderar! Kort presentation inför provvalet.

Magnus Sjödahl

Hardeberga strax utanför Lund51 år, egen företagare, 3 vuxna barn.
Privata intressen: Idrott, litteratur, musik, resor.
Aktiv i Kristdemokraterna sedan i mitten på 1970-talet. Har haft uppdrag som ledamot i olika kommunala nämnder samt ersättare i kommunfullmäktige och under en mandatperiod förste ersättare i riksdagen.
Efter att ha legat lågt under några år är jag nu beredd att satsa helhjärtat på att få förtroendet att representera Kristdemokraterna i Riksdagen.
Mitt politiska ledord är:· Du Bestämmer. Jag vet att alla vill bestämma över sina egna liv. Jag har som politiker skyldighet att skapa utrymme för fri vilja. Vi är olika och styrs av olika drivkrafter, omständigheter och val.

Mina två viktigaste politiska intresseområden·

Att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen. Det är grunden för såväl delaktighet och för att vi ska ha tillräckligt med resurser att fördela till vård, skola och omsorg. Lägre löneskatter i form av ett avdrag på arbetsgivaravgiften för att skapa arbetstillfällen i de mindre företagen.

Att arbeta aktivt med klimatpolitiken. Det handlar om mänsklighetens överlevnad. En kraftfull satsning på effektiv energianvändning och förnybara energikällor är nödvändig.

Följ mig gärna på mina funderingar på min blogg.www.magnus-ontheroad.blogspot.com

Äventyrsbad eller vård?

Flertalet talar om att prioritera kärnverksamheterna i kommunen, nämligen vård, skola och omsorg. Men hur är det i praktiken? Ja det kan skifta högst betänkligt. Kan det vara så att det är lättare att tillmötesgå önskemålen från den etablerade medelålders medelklassen om att satsa på fritid och kultur än att se till att det är hög på kvalité på exempelvis äldreomsorgen? Det tycks vara mer prestige i att visa upp ett glassigt bygge än att ha bra mat till barn och äldre. Det är en skrämmande utveckling. Man vill ju inte tro att det är så, men ett antal exempel gör att man blir misstänksam:I Botkyrka bygger man en skidtunnel för 100 miljoner, samtidigt som besparingar genomförs inom bl.a. skolan. I Sundsvall bygger man ett äventyrsbad som motsvarar kostnaden för 250 lärartjänster-precis lika många som planerar att dra in. I Sandviken har man tagit över en ishall som rymmer 10 000 åskådare, och man varslar 150 anställda inom skola och omsorg. Ja listan skulle kunna göras längre. Det är deprimerande läsning, så jag stannar här.
Man måste snart ställa sig frågan om det är dags att omyndigförklara kommunpolitikerna och öronmärka statsbidragen till de kärnverksamheterna. Men man skulle ju önska att "marknadsekonomin" fungerade så att väljarna visade sitt missnöje med de politiker som inte förmår prioritera bättre. En sådan möjlighet ges i september 2010.

Besvärande fakta för SD

Läser en FN-rapport där man konstaterar att invandring är en lönsam affär för alla parter. Det ger oftast ett lyft för såväl den enskilde invandraren som mottagarlandet och det gamla hemlandet. Den enskilde får ett bättre liv, mottagarlandet får arbetskraft som är öppna för alla typer av arbete och anhöriga i hemlandet får ofta pengar hemskickade.
Därmed inte sagt att allt är problemfritt. Kulturkrockar och misslyckad integration finns självfallet och är något vi inte ska blunda för. Problemen måste lyftas upp, samtalas kring och finna konstruktiva lösningar på. Om vi sopar de problem som finns under mattan gynnar det bara de krafter som enbart ser nackdelar och blundar för allt det positiva som migration medför.
Slutsatsen i rapporten är: Migration utvecklar världen!
Vad säger Jimmy Åkesson?

Upprörande med lägre löner för kvinnor

Varför tjänar kvinnor i snitt 16% mindre än män? Om man tar hänsyn till att män av någon omotiverad anledning oftare har ledande befattningar som kan förklara en högre lön så kvarstår fortfarande en tydlig skillnad. Lika lön för lika arbete gäller inte i Sverige idag. På detta området sker inga förbättringar. En nyutexaminerad manlig ingenjör har i genomsnitt en tusenlapp mer i månaden i ingångslön än den kvinnliga studiekamraten. Detta trots att studieresultaten är likvärdiga. Upprörande, eller är det som det ska?
Jag kan inte låta bli att tänka tanken att kvinnors löner räknas ner på grund av att man ser en risk i att en kvinna sannolikt kommer att vara föräldraledig i större utsträckning än en man. Är det bara kvinnor som blir föräldrar i detta land?! Och sedan när det är tid för föräldraledighet så förlorar familjen minst ekonomiskt på att kvinnan tar ut det mesta. Detta leder i sin tur till en risk att hon tappar i karriären jämfört med sina manliga kollegor. Men, är det inte viktigare med barn än karriär? Jo, absolut! Men är inte pappor lika viktiga som mammor eller är inte barn lika viktiga för män som för kvinnor?
Hur skulle lönerna påverkas av en fullt ut kvoterad föräldraledighet? Frånvaron från arbetet på grund av föräldraskap skulle alltså vara kunna förutsättas vara lika stor för en man och för en kvinna. Förutom de positiva effekterna det skulle ha för barnen och fördelningen av hemarbetet så inbillar jag mig att det skulle minska löneskillnaderna. Detta inskränker på familjens möjlighet att själva bestämma vilket är ett ideologiskt dilemma. Jag avser inte att driva frågan, men vill gärna få igång tankarna.
Jag inser att detta är att som att svära i kyrkan, men ibland måste någon göra det för att församlingen ska vakna och börja fundera!
Magnus

Ansvar

Är barn föräldrarnas ansvar?!
Jag välkomnar regeringens förslag om att göra föräldrar betalningsansvariga för sina barns förehavanden. Trodde i min enfald att det redan var så. Men bättre sent än aldrig. Det är en tydlig markering om att föräldrar faktiskt har ansvar för sina barn. Vem skulle annars ha det?
Men naturligtvis kommer reaktionerna från vänsterhåll som ett brev på posten. Ungefär i stil med: " Det är ett gement försök från samhället att skjuta över ansvaret för barnen till föräldrarna". Ja, föga förvånande. Men glädjande nog tycks de flesta av "vanligt folk" välkomna förslaget. Och de allra flesta människor, eller om man så vill väljare, är faktiskt vanligt folk som förstår bättre än oppositionens företrädare i riksdagen.
Ser fram emot fler förslag från regeringen i samma riktning.
Det finns hopp om en ljusare framtid trots att det är höst!
Magnus