torsdag 10 december 2009

Trygghet och Rättvisa!

Trygghet och rättvisa: Dessa begrepp associerar säkert de flesta till socialdemokratin. Men det beror ju på vad man lägger i dessa ord. Jag menar att vi Kristdemokrater sjävklart ska använda oss dessa begrepp.
För mig är trygghet att kunna välja. Staten ska inte tala om vad som är bäst för mig. Om jag är missnöjd med skolan, vården, hemtjänsten, färdtjänsten etc. så ska jag kunna välja att låta någon annan leverera den tjänst jag vill ha. Det är verklig trygghet! På arbetsmarknaden är LAS-reglerna möjligen trygga för dem som har ett arbete, men för andra är dom utestängande och skapar otrygghet. Större flexibilitet istället för en föråldrad arbetsrätt skapar trygghet för fler.

För mig är rättvisa att det ska löna sig att anstränga sig. Medan Polen led under socialismen fanns där ett uttryck som löd:"Vare sig jag sitter eller står 10 zloty jag får". Den politiken uppmuntrar inte till initiativ och kreativitet! Så har också socialistiska experiment lett till fattigdom och elände överallt där man provat. Det ska ge utdelning att utbilda sig. Att göra bra ifrån sig ska synas i lönekuvertet. För mig är det inte rättvist att det är väldigt små löneskillnader mellan en nyanställd och en som har lång erfarenhet och hög kompetens. En lägre lön är bättre än ingen lön alls! Den nyanställde kan genom sina insatser också efterhand göra sig förtjänt av högre lön.

Magnus

måndag 7 december 2009

Allt är inte lika bra!

Vi måste våga hävda att alla kulturyttringar inte är lika bra. Kulturrelativismen har förstört mycket. Av rädsla att bli kallad rasister så har vi inte i Sverige haft mod att ta ställning mot de kulturer som systematiskt kränker i synnerhet kvinnors rättigheter. Att våga stå upp för att västerländsk humanism skapar ett godare samhälle än när religiös extremism och inskränkthet får fritt spelrum borde vara en självklar sak. Vi ska inte vara toleranta mot allt och alla. När mänskliga rättigheter kränks så kan vi inte stillatigande acceptera det som utslag av en kultur som vi ska respekteras. Låt mig ta några exempel: När talibaner bränner flickskolor i Afghanistan, när kvinnor som misstänks ha varit otrogna stenas i Somalia, när sudanesiska kvinnor döms till piskstraff för att ha burit långbyxor, när flickor gifts bort med äldre släktingar innan dom har fyllt 15 så är detta natutrligtvis inget som förtjänara att respekteras. Det sista exemplet berör oss i Sverige eftersom det varje år sker ett stort antal sådana fall när flickor bosatta i Sverige tvingas in i arrangerade äktenskap när dom besöker sitt hemland.
Vi måste lyfta upp dessa frågorna och finna lösningar som gör att sådana tragedier inte kan få fortsätta inför ögonen på oss.