Det står klart att vi står inför en nedslående vänstersväng. Skatter ska höjas på arbete och på allt som rör sig, det riskerar att leda till ett Sverige som står stilla. Det ska bli dyrare att anställa både unga och äldre. Valfriheten ska bort, mer makt ska tillbaka till politiker. Vårdnadsbidraget och fritidspengen ska avskaffas. Civilsamhället ska försvagas. Avdragsrätten för gåvor ska tas bort och givmildhet bestraffas. Kömiljarden, som på ett effektivt sätt kortat vårdköerna, ska bort. Utnämningspolitiken ser ut att återgå i gamla hjulspår, där rätt färg på partiboken är det mest meriterande. Mer och högre bidrag ska delas ut, ur en lada som de påstår är tom, vilket i sig är ren lögn. De flesta länder i Europa skulle gärna byta sina finanser mot de svenska.
Ska vi acceptera detta och leva i ovisshet om vilka beslut som vinner majoritet vid voteringarna i riksdagen ? Eller ska vi försäkra oss om en politik som eliminerar de rödgröna idéerna och istället fortsätta med att utveckla den politik som vi framgångsrikt drivit under åtta år?
Frågorna torde framstå som retoriska.
Tre skäl gör att vi måste släppa beröringsskräcken med SD.
1. Politiskt.
Som jag redan berört behöver vi snarast byta ut den sittande regeringen. Att " inte förhålla sig till Sverigedemokraterna" som är det politiskt korrekta är i nuvarande situation ohållbart. Partiet blev tredje störst, det är kanske värt att påminna om. Med stöd av dem skulle allianspartierna för överskådlig framtid kunna styra landet med ledstjärnor som: Arbete, valfrihet och ansvar. Begrepp som de rödgröna ersatt med: Bidrag, tvång och ansvarslöshet.
En "cost-benefit-analys" ger enligt min bedömning att fördelarna med en enad opposition klart överväger nackdelarna.
Sverigedemokraternas profilfrågor, migrations-och integrationspolitiken förtjänar att diskuteras på ett öppet sätt. Det är orimligt att bli beskylld för att vara rasist eller nazist om man vill samtala om vilka volymer av flyktingar som Sverige klarar av att ta emot. Likaså om man skulle drista sig till att antyda att det inte är oproblematiskt när hundratusentals personer med en annan kultur och religion ska leva i Sverige som under lång tid formats av kristen etik och västerländsk humanism.
2. Strategiskt.
Sverigedemokraterna har fördubblat sin väljarandel i ett antal val. Om detta sker ännu en gång så blir man största parti vid valet 2018 och vi kan ha en Sverigedemokratisk statsminister. För att förhindra detta så menar jag att vi bör behandla detta parti som vilket annat som helst. Särbehandlingen har gynnat dem och kommer att fortsätta gynna dem så länge övriga partier fortsätter med denna strategi som uppenbarligen inte leder till önskat resultat. Min övertygelse är att om SD också får ta ansvar så kommer deras väljarstöd att minska. Partiet befinner sig också i en fas av förändring och är självklart möjligt att påverka. Detta sker bättre genom kommunikation än isolering.
3. Demokratiskt
Väljarna gjorde med 13 % Sverigedemokraterna till tredje största parti vid valet i september. Det är inte demokratiskt legitimt att med alla tänkbara krumbukter utestänga alla dessa väljare från inflytande. Inflytande på politiken bör ges i förhållande till väljarstöd.
Sammanfattningsvis är det hög tid att släppa beröringsskräcken med riksdagens tredje största parti. Detta skulle leda till att vi undviker nuvarande parlamentariska osäkerhet och att Sverige kan slippa den för landet och medborgarna skadliga politik som de rödgröna representerar. |
