Nattågen Skåne-Stockholm måste vara kvar!

Behåll nattågen Skåne-Stockholm!

 

SJ levererade en synnerligen oönskad julklapp till alla oss som åker tåg mellan Skåne och Stockholm.

Beskedet att lägga ner nattågen från den 1/4 verkar dessvärre inte vara ett tidigt och dåligt aprilskämt utan det synes vara på fullt allvar som avsikten är att hänvisa oss till flyget.

För oss som bor i Skåne och har uppdrag i Stockholm är nattåget en utmärkt lösning. När man har ett möte på måndag kväll och behöver vara på plats i Stockholm vid 9-tiden på tisdag förmiddag finns efter den förste april ingen möjlighet att åka tåg.

För årskortsinnehavare är möjligheten att åka nattåg ett viktigt skäl att välja just årskort på SJ. Om nattågen upphör finns en uppenbar risk att kalkylen med årskort inte längre går att motivera.

SJ menar att lönsamheten är för svag för detta koncept. Då undrar vi: Hur aktiv har marknadsföringen av denna produkt varit de senaste åren? Istället för att avveckla denna synnerligen smarta lösning borde man satsa på utveckla den för att konkurrera med flyget. Fördelarna med att resa på natten är många. Framför allt är det en fråga om tidsbesparing. Tidsåtgången för en resa mellan Skåne och Stockholm med nattåget är nästintill obefintlig.

Att färdas medan man sover är genialiskt och torde med aktiv försäljning kunna utvecklas till en succéprodukt. Här finns en potential att konkurrera med flyget som tar minst tre timmar från dörr till dörr.

Ur miljösynpunkt är tåget överlägset andra alternativ. Flyget har störst påverkan på klimatet räknat per passagerare och kilometer medan tåget har lägst bland jämförbara alternativ. En försämring av möjligheterna att åka tåg riskerar leda till att vi får svårare att uppnå klimatmålen.

Nattågstrafiken Stockholm-Norrland har underskottstäckning eftersom förbindelsen anses viktig ur regionalpolitisk synvinkel. Det borde vara lika självklart att värna om att upprätthålla nattågstrafiken till den södra landsändan som till den norra.

Tänk om – tänk rätt, behåll nattågen Skåne-Stockholm!

Förstärkta samarbetssamtal för barnens bästa

Förstärkta samarbetssamtal för barnens bästa

 

Idag beslutar vi om bland annat detta i riksdagen.

 

Det råder politisk enighet i socialutskottet om att riksdagen ska anta detta förslag med ikraftträdande vid årsskiftet.

Varje år separerar föräldrar till cirka 50 000 barn. 40 % av dessa barn har föräldrar som deltar i samarbetssamtal.

Föräldrars gemensamma ansvar för ett barn upphör inte vid en separation. Ur barnets perspektiv är det av stor vikt att mildra eventuella negativa konsekvenser av en separation.

Förslaget om Förstärkta samarbetssamtal grundar sig i den så kallade Särlevandeutredningen som lämnade sitt slutbetänkande benämnt: Fortsatt förälder – om ansvar ekonomi och samarbete för barnets skull. Det är en väldigt bra titel .för det är just detta det handlar om. Ansvar och samarbete för barnens bästa i samband med en separation.

Redan idag finns bestämmelser om samarbetssamtal i socialtjänstlagen. Kommunen ska ombesörja att föräldrar erbjuds samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Men det saknas idag en skyldighet att även erbjuda samarbetssamtal rörande barns försörjning.

Särlevandeutredningen har haft i uppgift att redovisa hur samarbetet i frågor som rör ekonomi och omsorg om barnet fungerar mellan föräldrarna och huruvida barnen drabbas av konflikter i samband med detta.

Utredningen konstaterar att ekonomiska frågor kan vara en källa till konflikter som försvårar samarbete. Vidare konstaterar man att ekonomiska frågor inte har något stort utrymme i kommunernas stöd till särlevande föräldrar. Men behovet av information, kunskap och stöd i dessa frågor är stort.

 

Därför föreslår utredningen att erbjudanden om samarbetssamtalen ska utökas till att gälla även ekonomiska frågor. Avsikten med detta är att föräldrar ska kunna nå samförstånd, få information om ekonomiska frågor gällande barns kostnader, föräldrarnas gemensamma försörjningsansvar samt familjeekonomiska stöd.

Eftersom bristande samförstånd kring frågor om barnens försörjning är en vanlig orsak till att föräldrar tvistar så är det angeläget att vi nu beslutar om att kommunens ansvar i samarbetssamtalen även inkluderar frågor om ekonomi och ansvar för barns försörjning.

 

 

Dags att gå vidare

Dags att gå vidare!

Allt är inte politik och ska inte heller vara det. Men jag menar att det är ansvarslöst om vi underlåter att driva frågor när vi har kunskap som entydigt pekar i en viss riktning. I synnerhet gäller detta när handlar om att värna om barns och ungas hälsa.

Vi Kristdemokrater har beslutat oss för att sätta barn och ungas uppväxtvillkor i fokus. Inget kan vara viktigare. I vilken utsträckning kan vi bidra till att barn och unga inte utsätts risker som leder till allvarliga risker? När vuxna personer fattar beslut som innebär risker för dem själva så bör vi som politiker vara återhållsamma med att inskränka deras val. Det bör vara möjligt att fatta även mindre väl genomtänkta beslut och ta konsekvenserna av dem.

Men det är en viktig skillnad när man utsätter andra för risker. Vilken rätt åberopar dem som tar sig friheten att låta sin närmaste omgivning andas in deras tobaksrök? Vid en genomgång i riksdagens socialutskott nyligen presenterades fakta från forskning som visar vad som är de viktigaste orsakerna till cancer.

Femton procent av alla cancerfall har koppling till rökning. Det innebär i reella tal att 6 500 personer drabbas av cancer på grund av rökning i Sverige varje år. Flertalet av dessa handlar om lungcancer. Det är inte svårt att förstå att lungvävnaderna tar skada av att utsättas för en rök bestående av 5000 olika ämnen varav ett 50-tal är cancerframkallande. Lungcancer är den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken. Skulle en produkt som är beroendeframkallande och dödar hälften av dem som konsumerar den tillåtas om den lanserades idag? Frågan framstår närmast som retorisk.

Vi har under en följd av år noterat en glädjande trend när det gäller rökningen i Sverige. Den är nu nere på ca 11 % av befolkningen. Vi kan vara stolta men inte nöjda, arbetet måste fortsätta. Ett stort bekymmer är att rökningen bland unga ligger på en hög nivå. I årskurs två på gymnasiet är det 39 % av flickorna och 34 % av pojkarna som uppger att man röker dagligen eller ibland.

Här krävs insatser för att inte dessa ungdomar ska fastna i livslångt beroende. Vi vill förstärka elevhälsan och ser gärna att ämnet idrott och hälsa finns på schemat varje dag. Detta har visat sig ge väldigt positiva effekter inte bara på det fysiska välbefinnandet utan även på skolresultaten för övrigt.

Nu menar jag att det är läge för att vi beslutar oss för ett stoppdatum när tobaken inte längre är ett stort hälsoproblem i Sverige. Det innebär inte ett totalförbud, men att vi sätter ett datum då tobaksbruket ska vara nere på ett minimum.  Även samhällsekonomiska skäl talar för detta. Varje krona som kommer in i tobaksskatt kostar tre i form av produktionsbortfall, sjukskrivningar, vård etc. Det handlar om storleksordningen 8 miljarder kontra 25 miljarder.

Alkohollagen måste skärpas!

-När vi nu fått klarhet i att nuvarande alkohollag inte håller för att väcka åtal mot den försäljning av alkohol som City Gross ägnat sig åt sedan i somras måste initiativ snarast tas för att skärpa lagen.

Det som nu sker är rimligtvis inte i överensstämmelse med det försäljningsmonopol som en majoritet av svenska folket vill att Systembolaget ska ha. Att åtal inte väcks kommer att tolkas som att det är fritt fram för denna typ av försäljning. 

För att inte undergräva den svenska restriktiva alkoholpolitiken måste vi vara tydliga med att vår avsikt är att se över alkohollagen i syfte att upprätthålla Systembolagets detaljhandelsmonopol.

LSS måste värnas

LSS måste värnas!

Det som uppdagades i TV-programmet Kalla Fakta visade tydligt att det finns en människosyn i vårt land som måste bekämpas. Människor med funktionsnedsättning ska få möjlighet att leva så fritt och självständigt som möjligt. Det är en rättighet enligt Lagen om stöd och service (LSS), en lag som är helt unik i världen som vi ska vara stolta över. 

Denna lag ska värnas och vi måste göra vad vi kan för att försäkra oss om att de som har behov också får den den hjälp de är berättigade till.

Samtidigt bör vi beivra det missbruk i form av fusk och organiserad kriminalitet som dessvärre förekommer. 

TV-programmet visade tydligt att det förekommer att personer med funktionsnedsättningar betraktas som tärande. ”Äter upp mycket pengar” var ett begrepp som användes. Detta är ett helt oacceptabelt betraktelsesätt och en förkastlig människosyn. Det visar helt klart att vi fjärmar oss det inkluderande samhälle som vi kristdemokrater vill ha. Vår strävan är ett samhälle där alla ska kunna vara delaktiga och ha goda levnadsvillkor. 

Livskvalitet får inte diskuteras ut ett kostnadsperspektiv. Genom assistansersättningen tar staten ett betydande ansvar för de stödinsatser som personer med stora funktionsnedsättningar behöver. Dessa insatser ökar dessutom år för år, sedan 1998 har statens kostnader ökat med 17,6 miljarder kronor. När reformen infördes bedömdes 7 000 personer kunna få assistansersättning med i genomsnitt 40 timmar i veckan. I dag har 16 000 personer beviljad assistans med i genomsnitt 120 timmar i veckan. Antalet personer som har assistansersättning har stabiliserats men antalet timmar som beviljas fortsätter att öka. Det finns dessutom ett kommunalt utjämningssystem som särskilt utjämnar kostnader för insatser enligt LSS mellan kommunerna.

Det är de individuella behoven som ska styra, inte den kommunala ekonomichefen. Att kommuner sänder biståndsbedömare på kurs för att med stöd i lagens utkanter lära sig olika sätt att avslå ansökan om stöd och insatser är upprörande och i strid mot lagens intentioner.

LSS är en rättighetslagstiftning där det är människors behov av insatser som är avgörande. Beslut om att inte bevilja insatser kan överklagas och kommuner kan inte neka insatser som beviljats. 

Vi Kristdemokrater har visionen ”Ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter”. Här är LSS, Lagen om stöd och service, en grundpelare som inte får urholkas.

Valfrihet i färdtjänsten!

Ge färdtjänstens resenärer större makt över sina resor

Vi får alltför ofta höra talas om kraftig försenade eller uteblivna färdtjänsttransporter och ett dåligt bemötande av resenärerna. De som reser med färdtjänsten behöver därför få ett större inflytande över sina egna resor och själva få välja vem de ska resa med, genom att LOV utvidgas till färdtjänsten.

  

Magnus Sjödahl  riksdagsledamot (KD)

Färdtjänst är enligt lagen (1997:736) om färdtjänst ”särskilt ordnade transporter för personer med funktionshinder”. Varje kommun ansvarar för att färdtjänsten är av god kvalitet. Den som har en funktionsnedsättning som gör att man har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att åka med allmänna kommunikationer har rätt till färdtjänst.

Dessvärre har kvalitén på sina håll uppvisat alltför stora brister. Vi nås av rapporter om kraftigt försenade eller helt uteblivna transporter. Även bemötandet når inte alltid upp till de förväntningar man har rätt att ställa. Den enskilde färdtjänstberättigade har ingen möjlighet att välja bort det företag som inte lever upp till rimliga kvalitetskrav.

Det är av stor vikt att den som beviljats färdtjänst upplever trygghet i samband med sin resa. Det faktum att man har en funktionsnedsättning borde inte innebära en inskränkning i möjligheten att välja mellan olika utförare när man ska genomföra en resa. Svenska medborgares frihet att välja mellan olika alternativ har ökat på en rad områden sedan maktskiftet 2006. Denna valfrihet har dessvärre ännu inte kommit att omfatta färdtjänstområdet.

När kommunen upphandlar färdtjänsten är den enskilde under en lång följd av år hänvisad till att använda sig av den entreprenör som vunnit upphandlingen. Det finns ingen konkurrens mer än vid själva upphandlingstillfället. Tyvärr leder detta ofta till bristande kvalité i utförandet vilket drabbar personer som redan befinner sig i en utsatt situation. Det ska mycket till för att ett avtal ska sägas upp.

Om det istället funnits fler aktörer att välja bland hade kvalitén ökat. De företag som sköter sitt uppdrag till belåtenhet anlitas av fler medan de som inte lever upp till förväntningarna blir utan kunder. Lagen om valfrihet (LOV) borde gälla även inom färdtjänsten. Då kan de aktörer som uppfyller kraven konkurrera om de färdtjänstberättigade genom att erbjuda bästa möjliga bemötande och kvalité i utförandet.

Den invändning som man skulle kunna ha mot detta förslag är att det försvårar samordning av resorna. Vid längre resor är detta en relevant invändning men borde inte omöjliggöra att det genomförs ett försök med LOV i färdtjänsten. Vid korta resor, som är det övervägande antalet, är samordningsvinsten ofta marginell. Och naturligtvis kan resor, i synnerhet i större orter med stora volymer resande, samordnas i betydande omfattning även med flera aktörer. Vinsterna med en fungerande färdtjänstverksamhet är så stora i första hand för den enskilde men även för samhället i stort att idén med valfrihet inte får lämnas oprövad.

Svenska vården är bra, och kan bli ännu bättre!

Anförande  Allmänpolitisk debatt Riksdagen 131014

Herr talman  

Vad är viktigt?

Det är en fråga som man bör ställa sig. Och kanske också ställa till personer i sin närhet.

Och svaren skiftar naturligtvis beroende på vem man frågar, vi gör olika värderingar och säkerligen skiftar svaren också från tid till annan.

 Men undersökningar har visat att väldigt ofta så hamnar sjukvården högt på listan över vad svenska folket menar är viktigast att det fungerar. Alla kommer vi i kontakt med vården på ett eller annat sätt och när vi gör det så vill vi naturligtvis att vården ska vara lättillgänglig och att man ska få den vård man behöver och den ska utföras professionellt och med ett gott bemötande.
Sverige har en vård som i hög grad lever upp till dessa förväntningar.

Enligt Svenskt Kvalitetsindex som regelbundet  genom en stor mängd intervjuer mäter hur nöjda människor med olika med olika tjänster så tillhör vården den sektor som har uppvisat en tydlig ökning av patienternas nöjdhet.  År från år blir alltså patientens betyg av den svenska vården högre.

 Det är väldigt glädjande.

Genom kömiljarden som innebär att en miljard avsätts årligen stimuleras landstingen att uppnå ytterligare förbättringar av tillgängligheten.  De landsting som uppnår kraven får ta del av medlen.

 

Herr talman

Det allra bästa är självfallet om vi kan minska efterfrågan på vård. En förbättrad folkhälsa är ett viktigt mål för att öka välbefinnandet hos den enskilde och efterfrågan på vård.
En tredjedel av hjärt, kärl sjukdomar och cancer skulle kunna undvikas med förändrade levnadsvanor. Det är inte alltid lätt att leva sunt därför behövs bättre stöd för att förebygga livsstils eller så kallade välfärdssjukdomar.
Förbättrade levnadsvillkor har resulterat i en förbättrad allmänhälsa och ökad medellivslängd, samtidigt ser vi en trend med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa har blivit något av det moderna samhällets farsot. En av fyra svenskar drabbas någon gång i livet. Det kan handla om ångest, depressioner eller självmordstankar. För många är det övergående, men för andra utvecklas problemen till livslånga följeslagare. Den psykiska ohälsan är dessutom fortfarande ofta belagd med skam, vilket gör att många anser sig behöva dölja problemen för sin omgivning. Därmed förblir många psykiska åkommor olösta, helt i onödan.

Därför satsar regeringen  870 miljoner kronor per år under en femårsperiod   för att förebygga psykisk ohälsa och förbättra vård och omsorg för dem som redan har drabbats.

 

Kroppslig ohälsa var industrisamhällets stora utmaning. På den punkten har det skett enorma förbättringar. Vår tids utmaning är i stället den höga psykiska ohälsan, inte minst bland ungdomar. Psykiatriska diagnoser är de vanligaste orsakerna till sjukskrivning;

Lanseringen av ungdomsmottagningen på nätet har varit en lyckosam , 100 000 besökare varje månad.  Men det är naturligtvis viktigt att även kunna träffa vårdpersonal i verkliga livet, därför har regeringen anslagit 650 miljoner i riktat statsbidrag till elevhälsovård, pengar som finns att söka för skolhuvudmän.

 Inte minst viktigt är det att få fler pojkar att ta kontakt med hälsovården. Det har visat sig att män har en tendens att vänta betydligt längre med att ta kontakt med vården, vilket kan leda till svårare komplikationer och längre vårdtid. Det är därför angeläget att försöka ändra på den attityden så tidigt som möjligt.

 

Herr  talman

 

I september offentliggjordes en överenskommelse om en etisk plattform mellan ett stort antal fack och arbetsgivarorganisationer inom vård och omsorg.

Allmänheten får tack var detta insyn och kan ta del av vårdgivarens kvalitet, ekonomi och anställningsvillkor. Det kan inte vara viktigast vem som är huvudman, det viktiga måste vara att fokusera på kvaliten i utförandet. Om en privat aktör bedriver en verksamhet med bättre vårdresultat, högre grad av patientnöjdhet till en lägre kostnad, då kan inte jag förstå vad som är problemet! 


En annan viktig fråga som jag vill beröra är att det måste bli bättre rutiner kring organdonation. Här ligger Sverige inte så väl framme som man önskar. Alltför många dör i onödan på grund av organbrist. Jag kan här bekänna att jag själv av någon anledning har dröjt tills ganska nyligen att anmäla mej till organdonationsregistret, men nu är det gjort, och jag vill uppmana er alla att göra detsamma. Det handlar verkligen om att rädda liv!
Regeringen har tillsatt en utredning kring organdonation
slutrapport ska vara klar om drygt ett år. En delrapport om hur informationen ska förbättras och hur man ska göra det enklare för människor att uttrycka sin

vilja ska komma alldeles efter årsskiftet.

Liksom i skolans värld så måste vi anstränga oss att minska byråkratin för vårdpersonalen, alltför stor del av tiden ägnas åt annat än patientnytta.

Därför utsåg socialministern i förra veckan en nationell samordnare som ska föreslå sätt att befria vårdpersonal från onödigt administrativt arbete.

 

Slutligen Herr talman


Ju mer vi mäter och jämför desto tydligare blir det att är stora skillnader i olika delar av landet. Vi Kristdemokrater önskar ett konstruktivt samtal om hur vi kan ge varje patient i landet en lika god vård.

 

 

Vi behöver kanske en bättre nationell samordning för att klara framtidens utmaningar.

 

Vi bör noggrant överväga om dagens modell med 21 olika sjukvårdsmän bäst tillgodoser kravet på jämlik vård i hela landet. Det är dags för en genomgång av arbetsfördelningen mellan stat , landsting och kommun.

 

 

Detta tror vi Kristdemokrater behövs en fördjupad diskussion om framöver.