Har kommit underfund med att jag gillar Frihet, Familj, Flit och Företagsamhet. Ja, det har jag nog alltid gjort, förresten. Ganska givna saker att gilla, eller hur? Det gör väl alla skulle man kunna tänka, vem kan ogilla något av detta? Men så börjar jag tänka: Vänstern ogillar ju alltihop av detta.
Friheten har aldrig existerat i något land som styrts av vänsterregimer. Här i Sverige vill man exempelvis begränsa familjers frihet att själva bestämma över sin barnomsorg och val av skola för sina barn. Man är också beredd att frånta privata bolags ägare deras rätt att fritt välja vilka som ska sitta i bolagsstyrelen.
Familjen har inte betraktats som något att värna om. Tvärtom så utropade ju förra vänsterledaren Gudrun Schyman: Död åt familjen! Denna totala brist på insikt om de små gemenskapernas betydelse för en trygg uppväxt borde för alltid diskvalificera henne från att få nämnvärt förtroende.
Flit synes heller ej vara en uppskattad egenskap. Snarare betraktas det som orättvist om den som anstränger sig skulle få mer i lönekuvertet än den som är nonchalant och tar lätt på sitt ansvar att sköta arbetet.
Företagande ska enligt vänstern helst skötas av staten. Vare sig det är bilfabriker, banker eller energiföretag. Privata initiativ ses med misstänksamhet. Att det är entreprenörer som genom hårt arbete byggt upp vårt och skapat vår välfärd har man glömt bort.
Ja det som är så självklart att gilla för mig är uppenbarligen inte lika självklart för alla. Jag tror att fler väljare delar min uppfatning än vänsterns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Väl talat!
SvaraRadera