Utanförskap, problem och förslag till lösningar

Igår deltog jag i en debatt i Lund samband med en konferens om fattigdom och utanförskap. Folkhälsominister Maria Larsson (KD)invigningstalade så det kändes ju bra att få vara med på den avslutande debatten med inbjudna politiker från riksdagspartierna.
Jag tog i mitt anförande upp vikten av att alla människor ska känna delaktighet. Samhällets roll som stödjande av de små gemenskaperna, inte styrande. Staten ska stå bakom dej - inte framför!
Nyckelfrågor är bostad och meningsfull sysselsättning. Saknas detta så är risken uppenbar att man hamnar i såväl fattigdom som utanförskap.
En annan viktig sak är de ideela organisationernas verksamhet. Samhället är större än den offentliga sektorn.
Ytterligare en sak handlar om dem som har kommit på sned och dömts till fängelsestraff. Detta ska inte behöva innebära ett livslångt utanförskap. När straffet är avtjänat ska man inte vara stämplad för livet. Återfallsbrottsligheten är ett tecken på dålig kriminalpolitik.
Ja, det var ett antal problemställningar.
Lösningar då? Jag pekade på konkreta förslag på alla dessa punkter.
1. Sänkta skatter på arbete. Att som socialdemokraterna gjorde under ett antal år ständigt höja skatterna på arbete för att pumpa in pengar till statskassan har lett till att kostanden för att anställa är så hög att företagen i det längsta drar sig för att nyanställa.
2.Höj fribeloppet för uthyrning av privatbostad eller ännu bättre gör det helt skattebefriat. Detta skulle kunna frigöra ett antal rum i villor där barnen är utflugna. Här tror jag att det finns en stor potential att lösa bostadsbristen inte minst för studenter. Förenklingar i plan-och bygglagen som gör det möjligt att bygga enklare och billigare. Kanske inte alla bostäder måste uppfylla alla krav. Människor är olika och har olika behov!
3. Inför avdragsrätt för gåvor till ideela organisationer. Det skulle leda till att mer pengar flödade in till dessa. Här läggs ner otroligt mycket arbete som måste uppvärderas.
4. Att släppa ut dem som har avtjänat sitt fängelsestraff utan att så fundamentala saker som boende och sysselsättning är planerade och lösta är ju inget annat än att säga: Hej då - vi ses snart igen!
Det ställer stora krav - men vad är alternativet? Ett livslångt utanförskap som kostar både lidande och pengar.
Ja, det var vad jag hann med på mina 7 minuter. Hoppas att någon tyckte att något av det jag sa var bra.
Att som förre S-ministern Morgan Johansson ägna all sin talartid åt att utmåla regeringen som roten till allt ont i denna värld rönte inte uppskattning. Bättre att berätta vad man själv vill, tänker jag.